På begäran av Hanna skall jag nu berätta lite om våran första natt också. Otroligt trötta var vi, och när vi hade lagt oss så tog jag upp kameran för att ta lite oseriösa bilder. 
Det slutade med en väldigt grotesk bild på hanna som gjorde att vi skrattade så mycket att hotellet rasade samman. Det skedde olyckor i trafiken och vi blev utvisade ur landet.

Nej, inte riktigt så. Men det kunde mycket väl ha hänt. Men det skedde lite mindre interna olyckor. Inget jag kommer säga högt, för det är bara pinsamt.

Senare på natten hände det märkligaste av allting. Jag låg och sov med täcket halvt under mig, så att det satt fast. Men så vaknar jag av att någon håller på att dra i mitt täcke. Och jag liksom halvsover, så på ett sätt var jag vaken, men ändå inte. Så jag tror att det är min kompis, fast det egentligen var Hanna. Och hon var skithysterisk. Jag blev pissrädd och visste inte vart jag skulle ta vägen. Och medan hon sprattlade och drog i mitt täcke säger jag under min omedvetna medvetenhet “Ta det lugnt! Ta det lugnt!!” Hanna får tag i mitt täcke och ställer sig upp skitsnabbt. Då vaknar hon och ba “vad hände?”

Sjuk natt a lá Rom. Morgonen efter var också lite rolig, för jag vaknade av att Hanna håller på att fixa i jacuzzin för att hon skulle bada. Jag springer in för att jag också vill bada. Så är hela badrummet fylld av bubblor. Det var nästan bubblor upp i taket, och på golvet var det också massa bubblor. Hanna hade alltså haft i lite mer tvål än vad som behövdes i jacuzzin. Men jag tyckte det var kul, så jag hoppade i ändå.

Dag ett

Okej, jag ska försöka att bara sammanfatta allt (vilket kommer bli sjukt svårt, för jag vill berätta alla detaljer).

Vi kom ner till hotellet, och fikade en sväng med kallt té och äckliga kakor. Hanna och jag ville ta en promenix för att se hur Rom såg ut. Så vi började gå. Efter ett tag undrade vi om vi verkligen var i Rom, för såhär hade vi inte tänkt att det skulle se ut. Det var för lugnt och för oromt. Men vi knallade på och sedan gick vi tillbaka.

Då var det dags för våran stadsvandring med en knasig svensk tant som hade bott i Rom i 40 år. Hon kunde Rom utan och innnan. Hon kunde allt. Hon kunde mer än påven ärligt talat! Hon visade oss en massa grejer. Kyrkor, byggnader, ambassader, fontäner, statyer. Alltså, allt. Det gjorde pissont i fötterna att gå de där milen. Men det var det värt. I skrivande stund så svider huden mellan tån och foten. Det har svullnat. Inte konstigt eftersom jag har gått konstant i fyra dagar.

Hur som helst! Katarina, som våran guide hette, började leda oss mot staden. Det var lite kul, för jag och hanna trodde ju att Rom inte var så märkvärdigt ändå. Men när vi gick ner för en backe såg vi en stor fontän. Snyggt, sa vi. Sedan vände vi våra huvuden mot vänster. Helt chockade blev vi. Vi hade en utsikt över hela rom där vi stod. Det var sjukt mäktigt.

Vi fortsatte ner mot staden och efter ett tag märkte Katarina att jag blev fascinerad så fort jag såg statyer av skelett och bilder på skelettänglar (finns på bild som jag lagt upp ovan).

På ena bilden står det Hodie-Mihi-Cras-Tibia, vilket betyder Idag jag, Imorgon du. Hon berättade att dessa skelettänglar plockade upp döda tiggare på gatan och förde de vidare till himlen. Och så sa hon att om jag gillade makabert, så skulle jag besöka en kyrkogård som hade synliga lik och ben från döda munkar och barn. Vi gick dit, men jag återkommer om det i nästa inlägg.

Vi fortsatte in i andra kyrkor och andra platser. När klockan var fem på eftermiddagen så var stadsvandringen slut. Katarina drog sig tillbaka in i guideskuggorna och vi gick och kollade på Foro Romano, alltså Forum Romanum. Knäppte lite kort och drog sedan för att vi var vrålhungriga och skulle leta efter en restaurang. Och det fanns tusentals av dom i Rom. MEN, till våran förskräckelse så hade samtliga restauranger stängt under en viss tid på dagen. De öppnade inte förrän sju på kvällen, och vi blev hysteriska. Tur nog så hittade vi en bar där vi fick lite krubb. Jag åt min första riktiga italienska pizza, och jag kan säga till dig, det är fan inte lika gott som alla påstår. Nej, italiensk mat i Rom är inte någon höjdare måste jag säga. Maten är oftast kall och dyr. Tacka vet jag svensk pizza.

Det var min lilla sammanfattning om dag ett i Rom!

Opsi, såg nu att det inte går att lägga till fler bilder. Fortsätter i ett eget inlägg.